Femte operationen
Hur ska jag börja det här inlägget? På självaste operations dagen var det mycket som skedde på så kort tid (på sjukshuset) som jag inte kommer dela med mig utav. Dels pågrund av respekt för dom som var närvarande och för att förkorta hela inlägget kommer jag enbart ta med det viktigaste som var själva operationen.
Dom tidigare operationerna har jag alltid varit närvarande när det har varit operationer. Även den här gången valde jag att närvara utan att ens blinka. Eftersom jag har varit delaktig vid dom tidigare operationerna (inkl tiden på sjukhuset efteråt) ville jag även vid denna operation ha Charlie hemma hos mig så vi två kan åka tillsammans in till sjukhuset. Självklart var C och hans tjej också med denna operation vilket kändes både bra men konstigt då våran relation är alls är bra och för att C inte har varit närvarade tidigare förutom vid ett tillfälle, då han faktiskt tillbringade två nätter under Charlies andra operation men valde att låta mig ta hem honom till mig så länge som han behövde tillfriskna. Pågrund av tidigare erfarenheter och min trygghet gällande operationerna med Charlie valde jag att ta hem honom kvällen innan själva operationen för att ha min "rutin" när det kommer till just operationer. Tidigare har Charlie inte riktigt förstått vad operation innebär och vid det här tillfället valde jag att vara så öppen som möjligt för att göra hela situationen tryggare för honom. Charlie fick själv bestämma vad han ville ta med sig till sjukhuset i sin lilla ryggsäck. Han valde att packa ner sitt favoritgosedjur, några bilar, sin kudde och sin absoluta favoritfilt med Blixten Mcqueen på som han fick i julklapp av sin mormor.
Till skillnad på dom tidigare operationerna och denna operationen var att den här operationen skulle han få åka hem direkt efter uppvaket. Tidigare har vi fått ligga kvar på sjukhuset i något dygn vilket jag tycker har varit bra. Just denna operationen var svår för mig inombords att hantera mycket för sällskapet som var närvarande som jag inte kunde få någon stöttning av och för att Charlie hade så pass ont när han vaknade..
När vi kom till sjukhuset fick vi sitta i ett väntrum i någon timme innan Charlies namn ropades ut. När hans namn ropades ut fick han och jag gå till rummet bredvid för en dusch och ombyte för att sen få en säng inne på någon avdelning bredvid operationssalarna. Där fick vi leka en stund innan det var dags.. Enligt min åsikt är det tuffaste på hela vistelsen när jag får bära in honom till det kala vita rummet med maskiner överallt.. Jag har försökt att förbereda Charlie på vad som ska hända när operationen väl är nära och han har tyckt att det har vart spännande. Pratat en hel del om det också på ett positivt sätt men så fort vi klev in i salen kramade han om mig så hårt att narkosläkaren blev tvungen att söva honom i mitt knä. Det krävdes fyra personen inkl mig för att få honom stilla men tillslut somnade han i min famn och då brast det för mig.. Se skräcken i hans ögon, känna hans lilla kropp kämpa emot när jag kramar om honom, höra skrik till att krama om en mjuk och tyst pojke som sover.. Det är hemskt när man väl befinner sig i den situationen!❤
Under operationen valde jag att gå ut för att ringa till mamma och pappa för att lugna ner mig, dels för själva sövningen men också för att sällskapet inte visade någon som helst respekt för mig när jag visade mig sårbar. Jag valde att sitta ute en stund och sen gick jag tillbaka till väntrummet i väntan på att Charlie skulle bli klar..
Tog inte så lång tid innan jag fick gå in till en sovandes liten pojke med syrgasmasken nedanför munnen. Även C följde med in som sprang ut och in hela tiden för att uppdatera hans respektive flickvän som satt utanför uppvaket! Sköterskorna berättade vad han hade fått för mediciner, hur länge han skulle sova ungefär så C valde att lämna sjukhuset för att äta. Det gick väll inte mer än 30 minuter innan Charlie vaknade i smärtor och skrek! Han skrek så högt och oavbrutet att vi fick åka in till "isoleringsrummet" på uppvaket för att inte störa resten som låg ute i salen.. Där satt jag själv i en timme innan C kom tillbaka som knappt gjorde något för att få Charlie lugn. Tillslut fick jag ta Charlie i mitt knä, han pendlade mellan skrik & lugn i ungefär en timme till. Sköterskorna gav honom så mycket morfin och klonidin att han tillslut blev så hög av allt. Tillslut verkade allt som dom hade gett honom och då fick han sätta sig i sängen igen med sin ipad med några kex som jag hade packat med.
Enligt sköterskorna hade Charlie fått någon slags snedtändning av alla mediciner därav smärtorna.. Vi blev utskrivna runt 15-16.00 tiden. Som tur kom min dejt till sjukhuset för att stötta mig och Charlie men också för att köra hem mig och Charlie så vi slapp åka kommunalt hem som vi tidigare har fått göra❤
Väl hemma köpte vi McDonalds som Charlie så gärna ville ha vilket han fick. Vi båda sov i min säng vilket var otroligt mysigt! Charlie vaknade till vid fyra tiden på natten så han fick en dos med klonidin. Sen låg vi vakna i en timme och kollade på film på ipaden innan vi båda somnade om igen❤
Jag säger bara: Charlie har tur som har dig till mamma!