Johanna & Charlie

Heltids mamma

Personliga inlägg Permalink2
Härliga nyheter men dom härliga nyheterna ger mig sjukt mycket ångest inombords.. De är så att jag ska bli ensamstående mamma på heltid från och med i november månad. Jag personligen tycker att de ska bli superkul att få ta del av min sons liv på heltid men de innebär ju väldigt mycket ansvar. Eftersom jag kommer ha allt ansvar till 98% under ett års tid själv får jag en sån ångest klump inombords. Mitt psyke är inte så mycket bättre nu när alla sjukdomar börjar, främst dagisbacillerna som jag är extremt rädd för. Något jag verkligen grubblar på är ju just vinterkräksjukan som har satt sina spår inom mig. De kommer absolut bli en utmaning men jag känner mig inte riktigt på en sån kort varsel som de blev.. Jag är 110% redo att ta tag i min emetofobi (kräkrädd) med hjälp av både hypnos, KBT, akupunktur! You name it! Jag måste ta tag i mitt mående för att jag ska kunna klara av det här! 
 
Att ha Charlie här tror jag kan hjälpa mig mycket i vardagen också så att jag inte svankar ner i dåliga vanor, utan att jag får mig en daglig rutin med sömn, mat som nuförtiden ser kaos ut. Iomed att jag kommer ha Charlie på heltid innebär de att allt ansvar står på mig som Christopher lämnar över på mig ännu en gång. 
 
Jag kommer vara den som får åka iväg på alla sjukhusbesök, möten mm eftersom Christopher har valt att lägga allt på mig. Att han ger mig allt ansvar fast att vi har delad vårdnad så tror jag inte att han kommer lyfta ett finger i att hjälpa till eller följa med på deverse besök gällande Charlie. För att förtydliga allt de här är de så att Christopher har valt att ta ett jobb där han inte kan ha Charlie under veckodagarna utan bara varannan helg! För mig är de inte att ta ansvar någonstans som förälder då han väljer bort Charlie som ska komma i förstahand för ett jobb som han väldigt gärna vill ha. Visst, fine. Men de är helt fel timing. Jag tycker de är sjukt taskigt gentemot mig som också vill kunna jobba och ha ett "normalt" liv, vilket jag nu måste skjuta upp för att jag ska hjälpa honom. Dock ska jag ju ta tag i ångesten och i kräkfobin men jobb får jag tyvärr skjuta upp tills jag hittar något som passar i våran vardag. Allt måste ju gå ihop med dagislämningar / hämtningar. Arbetstider, framtida sjukhusbesök mm. Men de kommer nog lösa sig men pressen ligger och trycker på en! 
 
För övrigt så har vi nu bott hemma hos min pappa i ca en månad. Vårt rum ska jag fixa för att de ska bli så hemtrevligt som möjligt och Charlie ska få en egen säng för just nu delar vi på en 180 cms säng. Inte de mest optimala att ha Charlie på sig varje natt😅 
 
De var väll allt för nu! Eftersom Charlie kommer bo hos mig på heltid kommer jag nog att uppdatera oftare för att jag och Charlie ska kunna blicka tillbaka på den här tiden i framtiden! Känns kul att få tillbaka bloggandet och skrivandet igen😊 
 
Våran resa forsätter och snart öppnas ett nytt kapitel♡
 

C H A R L I E

AMC, Personliga inlägg Permalink1
Eftersom jag inte har varit så aktiv här förutom mina inlägg om min psykiska ohälsa så tänkte jag ha ett inlägg om Charlie som bloggen främst ska handla om. Bloggen ska ju handla om vårat liv som ung mamma och om Charlies utveckling och hans framsteg med hans AMC, (Arthrogryposis Multimex Congenita). 
 
Till och börja med kan jag ju säga att han växer utan dess like! No joking! Charlie har gjort så stora framsteg i utvecklingen som jag tycker är stort iallafall men jag vet ju inte hur ni ser på de.. Kan börja med gåendet som nog har varit de första och största som någonsin har hänt alla runt omkring Charlie speciellt honom själv. Från att inte kunna gå eller ens kunna stödja på fötterna under 3 års tid till att börja använda sin rullator som han fick i mars (?) tror jag att de var. Nu för tiden springer han fram oavsett väder & vägar han går på! Han ska upp på allt och har lärt sig flera sätt att ta sig fram på med sin såkallade BMW som han har döpt den till! Charlie älskar sin rullator och den används dagligen hemma och på förskolan. Om man råkar glömma att ta med sig den blir han ledsen och hela hans dag är mer eller mindre förstörd. Nu när han äntligen "känner" sig likgiltig med dom andra barnen i hans ålder så vill han ju vara precis som dom. Få springa runt och vara med alla barnen och få springa och få känna sig delaktig. Känna sig lång och inte alltid vara den kortaste där han befinner sig♡ 
 
Charlie har blivit så mer självständigt & han har aldrig riktigt vågat släppa taget om sin rullator sen han fick den men ack alltså! Som sagt så har Charlie gjort stora framsteg och ett utav dom är att han mer och mer har börjat släppa taget om sin rullator för att ta sig fram själv! Vi brukar öva någon gång om dagen att han får gå en halv meter till mig eller till sin rullator. De blir mer och mer men han är fortfarande lite skeptisk men han är så duktig att man smälter av stolthet😍😍😍 
 
Ibland går han även och håller handen när vi är ute och går vilket är väldigt nytt! Tidigare har de ju varit vagnen och rullatorn men nu när han börjar tro lite mer på sig själv att han kan så vågar han ta de steget! Halkar han eller snubblar så är han uppe på benen igen som om inget har hänt, oftast så fnissar vi lite och sen fortsätter vi♡ 
 
Finns video på våran instagram där han tar sina första steg själv; Yohannaistheshit
 
 
 
 
Ännu ett framsteg är att försöka bli blöjfri. De är något som jag nyligen har börjat med medan förskolan har försökt få Charlie att gå på pottan då och då när han själv har sett andra barn använda pottan. Men här hemma är de fortfarande ganska nytt. Jag försöker att få honom att tycka om pottan och än så länge har han gjort båda behoven på pottan med lite gnäll emellanåt. De går framåt där också även om pottan inte är så aktuell men ibland så kan jag sätta honom på pottan och då brukar han oftast kissa. Charlie har ju lite problem med sin mage sen han var en liten bebis. Han är väldigt hård i magen = hård avföring. De gör lite ont när han gör nummer två och det tar en bra stund att få ut allt för att han är så hård i magen så han vågar sig inte riktigt på pottan, de har hänt 3 gånger att han faktiskt har bajsat i pottan! Då vart man ju lite stolt även om man höll på att kräkas av lukten😅 
 
Ibland får han gå runt med kalsonger istället för att gå runt med blöja. De blir ju väldigt mycket tjat och "genomgång" när kalsongerna åker på..
 Charlie, om du behöver kissa eller bajsa måste du ropa att du behöver gå på toaletten! Okej?
-Okej mamma. 
-Så vad ska du göra om du blir kissnödig eller bajsnödig?
-Skrika JAG BEHÖVER KISSA! JAG BEHÖVER BAJSA! 
-Behöver du kissa nu? 
-Nej mamma, med en irriterad blick😅 
 
De var vid ett tillfälle förra veckan när jag och Charlie var iväg till habiliteringbad i Bergshamra glömde jag självklart blöjor.. Paniken som kom när vi skulle klä på oss efter att vi hade badat och märker att man glömde blöjorna.. Då var de två alternativ, sätta på honom en binda som jag hade i jackan eller låta han åka hem utan.. Yes han fick åka hem utan! Innan vi gick kissade han i duschen för de var de enklaste för oss båda så där kissade han😅 
 
Började gå ut och vi gick från Bergshamra till Danderyds sjukhus för att jag skulle få röra lite på mig. Frågade då och då om han behövde kissa men ikke! Väntade på bussen i ca 15 minuter och glömde att fråga om han behövde kissa innan vi klev på men de kom jag på när vi var halvvägs till Täby centrum. Jag frågade om han behövde kissa vilket han inte behövde men för att inte stressa honom på något sätt så sa jag att han får kissa när vi kommer till centrum på en liten toalett och inte en stor toalett. Och de ville ha göra, tror nog att han blev lite fundersam när jag sa att de var en liten toalett. Vi kom fram iallafall och gick raka vägen mot toaletterna och klev in till toaletten. Charlie blev chockad när han såg en liten toalett stå bredvid en stor toalett😅 
 
Vi prövade först att stå upp och kissa men de gick ju inte så bra så han fick sätta sig och då kom de KIIISSSS😍 Haha säkert jätte töntigt men han klarade att hålla sig i ca 40 minuter utan att kissa på sig! Efteråt tvättade han även händerna i det lilla handfatet och strålade av stolthet!!❤ 
 
De har även varit två tillfällen som han har sagt till att han har varit kissnödig även fast han har burit blöja, då fick han gå på toaletten och på pottan då ena gången var vi och bowlade och andra gången på frukosten. #Stolt
 
 
 
Charlie växer för fullt och han är en helt underbar liten pojke som snart fyller 4 år.. Mitt hjärta går sönder när jag ser min lilla bebis på 2614 g & 45 cm växa sig större.. Snart kommer han bli tonåring så jag ser till att njuta av alla pussarna & kramarna för de varar nog inte så länge♡ 
 
Mamma är stolt över dig Charlie, mamma älskar dig & du är den enda som får mig att stiga ur sängen varje dag även när de känns tungt! Tack för all energi du ger mig med dina pussar och värmde kramar! Dina pussattacker, din utstrålning, ditt lysande ansikte med ditt stora leende med dina tindrande ögon, dina illaluktande fötter som du ska trycka upp i näsan när man tar av skenorna, dina skrattattacker och du ser till att lära mamma att spela dina favorit spel så vi kan spela tillsammans♡ 
Mamma älskar dig
 

Min största tvångstanke

Personliga inlägg, Psykisk ohälsa Permalink5
Jag vet att de är många som lider av någon form av tvångstankar som mer eller mindre ger en ångest dagligen. I mitt fall har jag hört från några från min familj att jag har utvecklat en tvångstanke som gör min vardag ångestfylld. Jag själv har aldrig tänkt att de är en tvångstanke utan mer ett "undvikande" för min oros skull så jag slipper känna ångest och rädsla. 
 
Kan börja med de vardagliga som ger mig mest ångest och rädsla. De är vårt badrum hemma hos min mamma. Vi är ju 5 personer som delar på toaletten, handfatet, handdukar och badkaret. För min del skriker de P A N I K i hela kroppen när jag ska gå på toaletten t ex av många anledningar.
 
Första exempelt är toalettsitsen. Våran toalettsits är trasigt och själv ringen som man ska sätta sig på kan glida runt på själva stolen (under) som man ska sätta sig på. Ibland när jag sätta sig försiktigt och så kan toasitsen glida så man känner av kylan från riktiga toaletten, för min del är de ren och skär panik! Vem vet hur mycket bakterier och avföring som har kommit åt där. Vem vet hur toalettsitsen ser ut under med dolda spår eller vad man ska säga som innehåller bakterier som är smittbara? Tänk då att vi är 5 personer som delar på den toaletten.. Jag vet ju inte hur dom hanterar sig när dom gör sitt där. Om jag kommer åt den riktiga "toaletten" med rumpan vill jag bara skrika och duscha av mig för att säkra mig från bakterier! 
 
Ett annat exempel är när man spolar toaletten, jag vet att toavattnet kan flyga ur toaletten i små droppar som man inte kan se om man inte stänger toalocket när man spolar. Varje gång jag ska spola så står jag i andra änden med byxorna pådragna för att inte få några droppar av toavattnet på mina ben.. 
 
Jag har samma beskymmer med handfatet, bakterier från avföring, bakterier från att någon är sjuk som inte har tvättat händerna noga som sen tar på handkranen med bakterier på händerna. För att jag ska känna mig säker brukar jag ta använda mig av min tröja som jag har på mig eller så använder jag mig utav min handled för att dra upp och ned kranen.. Och för varje gång så tvättar jag alltid händerna två gångar och sen handsprit om de finns hemma. 
 
Nästa grej är badhanddukarna som finns i badrummet. Vi alla använder alla badhanddukarna som vi själva vill! Vilket jag tycker är vidrigt rent utsagt! Om jag t ex har en handduk som jag säger sen till alla att de är min badhandduk så kan jag hitta den badhandduken blöt eller full med smink på eller om den hänger på fel sida som jag lämnade den på. Då tar jag alltid en ny badhandduk för att jag vill ha min egna utan att någon annan ka peta på den med sina lortiga händer eller haft den mellan benen. En till grej är att vi inte använder vanliga handdukar till var och en som dom flesta nog har. Utan vi torkar alltid våra händer på badhanddukarna som vi har torkat oss med när vi har duschat eller badet.. Ångest! 
Ibland kan jag till och med lufttorka mina händer eller gå in i rummet och torka mina händer där på en duk som jag vet att bara jag har använt! 
 
Sista grejen som ger mig skräck delux är som sagt bad handdukarna/handdukar när vi väl har sånna på kroken. Varje gång när jag ska tvätta min och Charlies tvätt slänger jag ALLTID i allt som finns i badrummet och ute i köket (grytlappar, kökshandduk, grythandske) i en tvätt på 60 grader. Eller om jag har varit hos min pappa i några dagar så tvättar jag alltid mina grejer som jag har haft med mig från pappa och då tar jag även med mig grejerna från badrummet och ifrån köket för att försäkra mig om att de är rent när jag ska använda dom! 
 
Min största skräck är ju att bli kräksjuk igen därav min rejäla skräck för bakterier, främst från badrummet eftersom de är där dom bakterierna finns och frodas om någon inte har gjort rent efter sig. 
---
 En annan rädsla som jag drabbas av dagligen här hemma är främst när någon sitter i badet i timtals. Då slår min ångest på, för då vet jag om jag nu skulle bli kräksjuk eller risig i kistan kommer jag inte ha tillgång till en toalett! Då får jag ännu mer ångest som gör att jag får panikattacker just för att jag inte har tillgång till en toalett när som helst på dygnet.. Hör jag att någon går in på toaletten kommer mina symtom, hjärtklappning, magen vrider sig, värmevallningar, svettiga händer, nervositet, kan inte sitta stilla och kan bara tänka katastroftankar! 
 
Mina panikattacker som jag har fått hittills under dessa 9 månader är 2 stycken. Båda har attackerna har kommit hos mamma och båda såg/kändes likadana ut bara att första gången var rädslan oslagbar. Illamående, springer fram och tillbaka för att jag är rädd att jag har blivit kräksjuk, magen krånglar, katastroftankar, svettigar, lättirriterad, oro i hela kroppen som gör att man inte kan slappna av vilket förvärrar ångesten..
 
Jag har flytt hem till min pappa båda gångerna. Första attacken var i maj, då körde min syster mig och Charlie hem oss till pappa elva på kvällen. Senaste attacken var för 2 veckor sen, så körde min syster hem mig till min pappa vid nio på kvällen. Blev kvar i en vecka hos pappa både gångerna för att jag är livrädd för att vara hos min mamma under kvällarna för de är så som attackerna verkar komma. 
 
Kan även tillägga att jag tvättar händerna så fort jag har kommer hem, om jag har varit i mataffären, diskat, städat hemma, tryckt på en knapp i hissen eller varit nere i tvättstugan, bytt blöja osv.
 
Ibland vill jag få mer attacker bara för att få lära mig att de inte är någon fara men när attackerna väl kommer vill man bara försvinna från sig själv. De är riktigt tufft att få en själv i balans.. 
 
Jag har försökt att tänka bort mina tankar när ångesten ger sig till känna men känslan är så intensiv att kroppen går på de ändå trots att de egentligen inte är någon fara.
Eftersom de har gått så långt med min kräkfobi har jag tänkt att söka hjälp för den, jag kan inte leva i en sån här skräck längre. Psyket tar sån stryk och kroppen orkar inte att alltid vara på helspänn! 
 
Jag lever med den här skräcken och ångesten varje dag här hos mamma.
 
Snart är de den 1 oktober vilket innebär inflytt hos pappa! Längtan och lyckan är enorm! Inte bara att vi får plats utan att jag får ett eget badrum!! Mitt egna badrum som ligger precis utanför mitt och Charlies sovrum🙏 
 
Min dagliga påminnelse om varför jag aldrig ska sluta kämpa⬇
 
 
Till top