Johanna & Charlie

Positiva nyheter

AMC Permalink0
I torsdags åkte vi äntligen till AMC mötet som vi har gått och väntat på i evigheter känns det som! Men vi fick äntligen positiva nyheter som vi alla runt omkring Charlie har velat höra på 3 år. Från och med idag och fram tills hösten kommer ingen operation att ske vilket betyder att Charlie slipper att ligga inlagd på sjukhuset! Han får äntligen en lugn och rolig sommar med en massa bad och lek♡ 
 
Förra sommaren var hemsk, vi satt för der mesta inomhus dels för att Charlie ständigt bar på gips på bägge fötterna som inte fick ha någon kontakt med sand eller grus utifall att smuts skulle komma in i gipset som kunde ge skada honom. Charlie gjorde ju även en operation i mitten på juni som blev den största operationen som han någonsin har gått igenom! Efter den operationen var vi väldigt försiktiga med all kontakt med vatten och grus som kunde justera om gipset om det blev blött och undvika grus som kunde ge en infektion. Charlies snitt var så pass långa runtom hans vrist att man var väldigt noga med att tvätta av och byta gips varje vecka för att minska risken av infektioner. Som i sin tur ledde att vi mer eller mindre inte kunde slappna av under sommartiden. Det fanns inte på kartan att få ligga vid en strand eller vid en pool. Kändes så taskigt att göra allt sånt när man hade Charlie med tanke på att han aldrig kunde göra det som vi kunde. Nu i sommar ska vi bada som galningar!😍

Nervositeten

Personliga inlägg Permalink1
Imorgon är det dags för "inläggning" på kvinnokliniken för självaste aborten. Jag är så mega nervös att jag var tvungen att kräkas ikväll. Dessvärre så kom inget ut men har haft ett sånt illamående hela dagen och under kvällen var det mer eller mindre olidligt.. Känslan av att vilja kräkas men att man ändå är livrädd för själva känslan innan är så sjukt obehaglig. 
 
När jag känner mig illamående sitter jag helst för mig själv om jag skulle kräkas. För mig känns det bättre att kräkas när jag sitter för mig själv för då vet jag att jag inte kommer skäms inför någon om jag tex skulle kräkas mycket, om det skulle lukta illa. Man känner sig inte lika spänd på samma sett som om någon skulle sitta bredvid en. 
 
Går runt och ältar om morgondagen. Jag har läst så mycket om alla biverkningar som andra har gått igenom med smärtor, svindel, illamående, stora blödningar mm. Man blir ju skräckslagen och tänker på det värsta och ställer in sig på det värsta också.. Iallafall jag, om jag får drömma fritt om morgondagen så vill jag skippa illamåendet och kräkningar. Smärtan kan gärna vara som en mensvärk men inte mer än så för jag tål inte smärta och verkligen inte i magpartiet för jag har haft så mycket problem med min mage. Så fort jag känner av en smärta i magen så proppar jag i mig alvedon fast jag vet att det inte fungerar på mig hur ont jag än har! 
 
Jag vill bara må bättre, få tillbaka orken och intresset för att gå ut om dagarna utan att kroppen skriker nej. Ha viljan att ha Charlie hemma utan att man ska känna en press på sig själv att man måste gå upp på morgonen, måste laga middag, måste leka med honom.. Dom senaste veckorna har jag inte haft något intresse alls med att gå upp på morgonen för jag vet att jag bara kommer må pyton och bara ligga i min säng tills jag ska sova igen. Vill bara bli bättre fort så jag kan få tillbaka livsglädjen igen så Charlie får det lite roligare hemma hos mig♡ 
 
Ska strax upp, har tid klockan 07.15 imorgon bitti så jag ska försöka få lite sömn innan illamåendet kommer tillbaka.. 
 

När saker inte blir som man tänkt

Personliga inlägg Permalink6
En tid har gått sen jag skrev ut om min graviditet på sociala medier. Har fått en del negativa kommentarer speciellt här eftersom att man kan vara anonym. Lite trist men nu har jag släppt det men istället har det skett lite saker sen dess.. Inga positiva nyheter om jag ska uttrycka mig så men det är så att jag skall genomföra en "abort". Varför tänker ni? Jo för i onsdags var jag och min pappa på gyn för att göra ett tidigt ultraljud som jag har längtat efter enda sen jag plussade. Väl på plats fick jag gå in till undersökningsrum för att göra ett vaginalt ultraljud så pappa fick stanna utanför.
När det var dags la jag mig förväntasfull men barnmorskan berättade att hon inte kunde hitta ett hjärtljud men fostret låg kvar.. Bad om att få se den lilla som man kunde se så tydligt, några millimeter ifrån fostret låg gulesäcken. Otroligt tydligt!
 
Jag fick aldrig se Charlie i den veckan utan jag fick se honom första gången i vecka 5+3 och nästa gång var jag i vecka 19. I onsdags var jag i vecka 7+5. 
 
Barnmorskan ville få ut fostret så fort som möjligt så jag fick två tider för en medicinsk abort. Idag var det första besöket, pappa följde med mig så jag slapp sitta där själv.. Fick svälja en tablett framför sjuksköterskan och sen fick vi gå runt på sjukhuset för att sen komma tillbaka till gyn efter en timme. Biverkningar från denna tablett är kräkningar & illamående så om man skulle kräkas inom en timme efter intaget ska man få ta en till tablett så att kroppen tar upp läkemedlet. Som tur mådde jag bra men fick redan efter en halvtimme sammandragningar i livmodern.. Kan även börja blöda under morgondagen som också är en av biverkningarna. 
 
Verkligheten kom ikapp mig och jag mår verkligen inte bra psykiskt.. Gråter mer eller mindre varje kväll för att jag verkligen inte vill genomföra en abort död som levande💔  På tisdag ska jag tillbaka till gyn för att göra det sista på denna process, själva aborten.. Vetskapen om att jag kommer få "se" / "känna av" fostret får mig att vilja försvinna under marken och inte komma upp igen.. 
Som tur kunde Christopher ta Charlie under halva min vecka för jag känner mig inte stark nog att ha Charlie när jag mår så extremt dåligt. Som tur fick jag ta Charlie i torsdags tills igår (lördag). Få tänka på annat och bara få höra hans röst gör en alltid på gott humör♡ 
 
Beroende på hur jag mår under onsdagen dagen efter aborten ska Charlie komma hem igen! Planerna inför helgen om jag inte mår allt för pyton blir det en utflykt någonstans med bara massa mys♡ 
 
Skulle uppskatta om ni skippade att kommentera om ni inte har något snällt att säga.
 
 
 
Till top