Johanna & Charlie

Skola+droger+mobbningen

Frågor & Svar, Personliga inlägg Permalink3
Skulle du inte kunna skriva ett i lägg om ditt förflutna? Menar det verkar som att många inte gillar dig och undrar vad du gjort eller vad man ska säga för att det blivit så? Om det nu är något du har gjort. 

Sen också typ hur du var som yngre. Alltså du har ju skrivit lite snabbt om att du rökte, skadade dig själv, drack och så. Hur var du i 6-7-8 i skolan? Hur var du innan du blev ansvarsfull som du är nu? Och vad fick dig att ändra på dig. Till att bli ansvarsfull, var det för att du blev gravid? 


Skoltid 6an
Ja visst kan jag göra det, det är jag ganska så öppen med. Jag står för mitt liv och för mina misstag både från förr och i nuet. Under många år när jag var yngre så var jag den som tjuvrökte, jag umgicks med äldre personer. Allt det här började när jag gick i 6an, när jag skulle börja på Gribbygårds skola. Det var då jag började röka cigg, jag började skära mig med glasbitar under rasterna för att jag ständigt med påhoppad med ord i skolan. Mitt smeknamn var gris av alla äldre, som JAG själv kallar mig än idag som sitter kvar från mobbningen. 
Jag misstänkte även redan då att jag var med barn (Christophers) och det var som då som nästan alla började hoppa på mig med orden, slampa, missfall. Vissa utav niorna kunde sitta vid mitt skåp i skolan och invänta mig och så fort jag kom så pratade dom högt och förolämpade mig. Dom kunde ta upp allt från mitt utseende till mina vänner som jag umgicks med. 

Jag sa aldrig ifrån utan jag skolkade näsan dagligen. I skolan då umgicks jag bara med Ellen som inte alls var där så ofta. När Ellen var i skolan så var jag där, när Ellen var sjuk eller ledig så skolkade jag. Jag hade min äldre syster också i skolan men hon och jag sågs bara under rasterna.. Men annars var jag själv. 

Mobbningen, allt nytt som jag gick igenom var lite för mycket. Så jag började på heltid att röka. Sen gick jag vidare till alkohol. Jag kunde komma påverkad av alkohol till lektionerna. Jag brydde mig inte så fruktansvärt mycket! 
Jag drack varje helg med kompisar och umgicks nästan bara med äldre, alla rökte och drack så det blev mer eller mindre naturligt för mig att göra det samma. 

 I halva 6an skolkade jag nästan varje dag, jag var knäpptyst och vågade inte säga ett ord till någon. Vilket personalen såg, framför allt så såg fritidsgården det. Dom gjorde min första anmälan till sociala och efter det så blev jag flyttad till Attunda skola. Det var spännande och nytt att komma dit, men ändå läskigt! Det var en ny skola, dock med bara 12 elever inkl med mig själv. Efter att jag började där så började även mina kompisar där, namn nämns inte. Skolan är privat/soc skola. 

Men där började jag i 7an fram till 9an. Första året gick jätte bra, jag var dock fortfarande lite mobbad av 9orna där men jag överlevde. Jag trivdes framför allt och det var genom den skolan som mina föräldrar fick reda på att jag rökte på heltid (cigg.) 
Jag hade det kul på lektionerna, skrattattacker nästan dagligen, skojade en hel del. Jag trivdes med eleverna och jag hade framför allt vänner! 

Tiden gick, jag växte och fortsatte att gå i skolan. Allt gick relativt bra, skolkade då och då men jag var ofta i skolan och gjorde mitt. Tills jag mitten i 9an, det var då jag gjorde mitt störta misstag men umgicks med fel människor. Fel tid och rökte spice för första gången och fick en snedtändtändning. Jag spydde som en galning och tog tecknat.. 

Min första panikattack kom inte förens en vecka efter. Jag mådde prima i en hel vecka men sen så började mina attacker sakta komma fram. Dom kom oftast under skoltid, jag kunde få som psykosrysningar i hela kroppen. Jag kunde se hur rummen kunde krympas, jag fick deja vuie varje dag, jag blev känslig för all sorts ljud! Dammsugare, hårfön, musik, stora folksamlingar. 

Jag och min pappa åkte till Marka ungdom och förklarade mina "symtom" och fick sen diagnosen, panikångest

Jag vågade mig ut ändå tills en vårdag då jag för första gången svimmade två gånger på raken hemma hos min pappa. Jag hade varit ute och rökt med min granne och hade känt mig dålig och hade gått upp. När jag kom in i hallen så kände jag bara hur kroppen la av. Jag svimmade framför min säng och slog i huvudet i betongväggen, som tur så hörde min pappa smällen och sprang upp och hittade mig på benen livrädd! 
Jag sprang till honom och sen skulle jag springa tillbaka in i mitt rum och hämta mitt täcke. Men då svimmade jag igen och slog i huvudet i pappas toalettdörren och sen fick pappa mer eller mindre bära mig in i hans runt där jag fick sova under natten! 

Efter det så gick jag aldrig ut mer, jag höll mig inomhus hela sommarlovet 2012. Jag och Christopher gick på min skolavslutning på Attunda. Christopher var den som ständigt ställde upp med hjälp, han kunde komma till min pappa där jag bodde under den tiden. Jag umgicks bara med honom, han var alltid vid min sida när jag fick alla mina attacker. Det var en kväll när jag pch Christopher drog från min pappa mitt i natten, vi skulle hem till honom. Vi gick hem. Efter halva vägen började jag känna mig illamående och frusen och kunde inte prata för att jag mådde så dåligt! Så fort vi kom hem till Christopher la vi oss för att sova. Jag kunde inte somna, jag fick mer eller mindre panik och satt och skakade i hela kroppen. Vi gick ut och satte oss en stund vid en bänk där jag bara satt och skakade i 40 minuter, Christopher satt bara och höll om mig medan jag hade en attack.. 

Jag fick sånna attacker när jag blev stressad, nu när jag tänker i efterhand. Jag fick en liten sån attack förra veckan men då skakade bara mina ben av stress! 

Förutom allt det så mådde jag relativt bra under skolgången mellan 6-9an. Jag hade vänner, jag rökte och drack visserligen men jag mådde bra för att jag hade alla mina vänner som jag dagligen umgicks med..! 

Mitt rykte
När jag var yngre så umgicks med en tjej som inte var omtyckt alls i Gribbylund. Vi hade varit vänner så länge att jag inte brydde mig om mobbningen på den tiden. Då var jag inte mer än 6 år upp till 10 år kanske. Det var här som mitt dåliga rykte började, dom var var äldre än mig började redan här att retas, säga massa dumma saker och gick på min kompis. 

Ju längre tiden gick så började folk att klumpa ihop sig med sina vänner och sen familjer. Folk kunde gå på min familj och deras utseende. Ju längre tiden gick ju mer så såg folk ner på oss, ju mer blev jag aggresiverare. Jag började ställa till med problem rätt så ofta. Jag var inte den som lyssnade på mina föräldrar utan gick min egna väg när jag blev lite äldre. Många av Gribbylund såg ner på mig/min familj för att vi umgicks med "fel" personer. Men vi skapade en stor familj och brydde oss inte om alla dumheter och därefter började mitt rykte bli sämre. 

Jag blev även av med min oskuld tidigt och hade en pojkvän som var 4 år äldre. Då blev jag illa behandlad för det. Mobbningen började, rykten började, orden blev allt mer, folk gick på mig om mitt utseende, min familj. Alla var ständigt på hugget! 

Sen när jag började i skolan så rökte jag då och då, nu pratar jag om lågstadiet. Jag fick inte vara med vissa utav tjejerna för att jag var som jag var. Deras mammor sa ifrån men vi umgicks ändå i skolan och efter skoltid vilket inte deras mammor var så glada för. Det var ständiga tjafs som vem som skulle vara med mig och vem som var min bästis osv. På den tiden mellan 3-5an var jag populär av några av tjejerna som visste om min bakgrund & om mitt privatliv. 

När vi senare skulle börja i 6an så skiljdes vi åt och hördes aldrig av. Dom visste mina hemligheter och spred runt dom. Min ena vän som jag höll ihop längst (även nu), med spred runt mina hemligheter. Och gjorde att jag fick ett dåligt rykte. Jag blev en liten rebellunge som snodde saker från affärer, jag umgicks med folk som kunde sno saker från Systembolaget, sportaffärerna och umgicks med fel folk helt enkelt. 

Jag var fortfarande ovän med min mamma, vi kunde inte se på varandra utan att det blev tjafs. Jag bråkade ständigt med mina syskon, jag gick alltid på personangrepp om deras utseende inkl min mammas. Jag var hemsk mot alla som stod i min väg. Fick jag inga cigg t ex så kunde jag sparka i dörrar, va ute på nätterna, jag var bara hemsk i sättet, grov i munnen till allt och alla.

Hela min uppväxt med dåligt umgänge, dåligt umgänge i familjeomkretsen. Allt som hör till i tonårsvägen visste jag redan om, redan som ett litet barn. Jag har sett saker som ingen ska behöva se, jag har varit med som saker som ingen ska behöva se, jag har vittat saker som ingen ska behöva vittna om. 

Den tjejen jag är idag är tack vare allt det som jag har upplevt. Jag tog steget och behöll Charlie, varför kan jag inte exakt svara på.. Jag vet inte ens svaret själv, men valet att behålla honom gjorde mig fri. Jag blev fri från min rädsla, jag vågade tro och ha hopp. Att vänta ett eget barn fick mig att mogna upp. Av egna erfarenheter av min uppväxt så fick jag äntligen uppfostra någon helt tvärtemot som jag fick vara med om i både umgänge, händelser, skola och mobbning! Jag mår mycket bättre nu än vad kag gjorde för 3 år sen, allt tack vare Charlie❤️








Info

Random Permalink10
I eftermiddag kommer jag lägga ut en utav dom känsligaste inläggen hittills. Det handlar om min skolgång, mitt liv som liten, mobbning. Hur mitt liv har sett ut från en omogen liten tjej till en ansvarsfull mamma i ung ålder! Jag har skrivit i två timmar på inlägget men behöver bilder som jag ska ta fram tills eftermiddag! Hoppas ni vill läsa😊

Planering

Random Permalink0
Inatt somnar jag med ännu ett leende på läpparna. Jag har äntligen fått Charlie och ska ha honom under hela veckan! Ska bli kul att få ha honom en hel vecka, med massa mys och massa skoj! 
Vi ska under veckan åka till BVC och få 18 månaders vaccination och även hämta Charlies ståskal som ska bli klar nu under veckan. Har ej fått tid än men sms kommer när den är redo och klar :] 

Annars så väntar veckan en massa myspys och lite bak. Ska försöka göra en morotskaka som Charlie ska få hjälpa mig med, sen så ska min mamma få ha en liten mini dag med Charlie. Tanken är att bara få umgås, mysa, baka, laga mat och bara se varandra! 
Det är tyvärr samma dag som vaccinationen så Charlie kommer säkert bli lite små febrig och lite gnällig men vi får helt enkelt se vad som händer. 


Till top