Johanna & Charlie

Saknaden

Graviditet Permalink0
Åh vad jag saknar den magen, den känslan, den längtan, den kärleken! 
Jag har så svårt att tro att det där är min mage & min kropp! Det är helt sjukt, jag vägde som mest 71 kg, 71 kg kärlek! När jag vägde in mig hos barnmorskan vägde jag ynka 51 kg med 19 i BMI till hela 71 kg. Jag gick upp 20 kg på 36 veckor vilket är ett stort wow! Men åh vad jag älskade att känna på den magen, att gå känna på alla tecken på sparkar, alla rörelser som jag kunde känna såklart! Vill backa tillbaka tiden & njuta av magen ännu mer än vad jag gjorde. Massa kärlek till min lilla 'Nisse' som blev en Charlie <3

Mitt ärr

Förlossning, Graviditet Permalink0
Som nästan av alla ni redan vet så föddes Charlie med kejsarsnitt. Han blev planerad i vecka 38 ungefär men han valde att komma ut i vecka 35+4. Som tur mådde ja dåligt och hade blödningar så jag åkte till Karolinska förlossningen och kollade upp det och då visade det sig att jag var öppen 4 cm och då blev jag genast inkörd till ett sovrum i väntan på akut snitt morgonen efter. Klockan 09.00 var jag nere i operations salen och var redo att få äntligen se mig son. Jag klarade att inte ta sprutorna i ryggen och blev därför sövd och fick aldrig vara med i medvetandet när han föddes. Det var en besvikelse att inte få vara med i "verkligenheten." Men när jag vaknade efter att ha sovit i ca 2 timmar rullades jag upp till neonatalen där min älskade lilla son på 2614g låg i en liten säng med gips på benen som stod rakt ut i luften. Han var så söt, så liten.. Jag var inte där en 10 minuter för att jag somnade hela tiden efter både narkosen som satt kvar och sen var jag drogad av morfin. 

Dagen efter fick jag för första gången se mitt snitt och få vad jag hatade det.. Det var så ruttet, fult, blodigt men idag älskar jag mitt ärr! Det gav mig min fina son nu på nästan 8 kg och nu är han hela 10 månader, 2 veckor & tre dagar gammal. Ren kärlek fast han är en jävel på att skrika, gnälla och göra mig galen! 
Jag visar upp mitt ärr med glädje för er alla, jag skäms inte ett dugg! 






"Jag är avundsjuk på dig för att ska få ett friskt barn"

Graviditet Permalink9
Alla säger att under graviditeten ska man njuta & må bra på sitt sätt och vad alla säger, men när jag väntade Charlie så mådde jag skit. Det var inte pågrund av illamåendet utan av all kritik jag fick, all stress från alla runt omkring. I början var det stressigt för nästan alla skrek nästan ABORT när man såg mig, man vågade nästan inte gå utanför dörren innan alla blickar kom mot en. Jag dolde min mage så länge det bara gick, min mage började synas i vecka 20 med kofta. Jag skämdes när jag var ute, alla blickar borrade sig in i mig. Jag umgicks med en tjej som jag har skrivit mycket om förut som vi kan kalla för Sara. Vill inte hänga ut henne men en tjejen har grava problem med sitt liv. Hon är riktigt uppmärksamhets kåt från allt & alla, hon gick runt till alla här i Gribbylund och öppnade sin förbaskade käft och sa till alla. Jag ville hålla det hemligt så länge det bara gick.
 
Jag mådde bra under graviditeten bara att jag hade lite illamående på morgonen inget annat. Men all stress gjorde mig illa till mods. Jag och Christopher bråkade om allt, då menar jag verkligen ALLT. Det var så tråkigt att alltid hamna i konflikter med honom. Han hade inte smällt det med att jag skulle behålla, eller att hela hans party liv skulle försvinna. 
 
Sen när jag fick veta om att Charlie skulle födas med ett fysiskt handikapp så började självklart alla snacka. Sara snackade till alla självklart, hon kunde verkligen inte hålla truten, men efter ett tag gick jag ut med det på bloggen och jag fick en hel del negativa kommentarer om Charlie t ex att jag skulle ta bort honom, att han har ett missfoster osv. Men jag beslöt mig att ta mig i kragen och vara stark och hålla huvudet högt. 
Nu fick jag höra ännu mera negativa kommentarer från människor runt omkring mig. Sara kunde sitta och gråta framför mig och säga hur dålig jag var som skulle behålla honom ändå. Att han är si och så men jag säger bara Fuck Off till alla som ser ner på Charlie. Men iallafall, jag gjorde mitt bästa och sen tillslut tänkte jag bort att han skulle födas med ett hinder, jag såg bara fram emot honom. Alla omkring mig gnällde om allt, jag var bara glad över att jag skulle få ett barn. 
 
När vi fick reda på Charlies handikapp så blev det ännu mer tjafs mellan mig och Christopher. Jag kommer aldrig glömma en speciell sak som han sa, det gör ont än idag. Jag vill egentligen inte säga något men det är så tungt att hålla det inom sig, jag vill inte verka taskig med det är ingen som vet hur det är att vara 17 år och ha en son nästan på heltid själv som har ett barn som har ett ganska så "gravt" funktionsnedsättning. Jag har aldrig riktigt sagt till någon om hur det är att ha ett barn med ett sånt behov. Ingen vet mina känslor eller hur jag känner, inte mina föräldrar eller Christopher! 
Det mest sårande jag har hört Christopher säga är till en av hans vänner som också skulle få barn; 
Jag är så avundsjuk på dig för att du ska få ett friskt barn. 

Alltså kan ni förstå mig när man får se ett sånt sms av sin egna "pojkvän", ens första & största kärlek säga så.. Tro mig jag sitter med tårarna i ögonen just nu. 
Det är det mest sårande jag har hört/sett under graviditeten, jag hade så mycket att tänka på. Det var kontroller hit och dit, vikten, socialen, Christopher, kroppen, familjen, pengar, Sara som alltid skulle förstöra allt, alla som skulle lägga sig i, boende, vänner, ja ni förstår nog vad jag vill säga. Det var en stress hela tiden så jag hann aldrig riktigt njuta så som alla gravida vill. Jag mådde inte bra alls även om jag försökte, jag gick upp 20 kg, jag sov nästan hela dagarna för att jag mådde så dåligt. Jag mer eller mindre tröst åt för att må bra! 
 
Att vara gravid var annars det bästa som hänt mig, få se sitt barns hjärta, röra sig, se framsteg i utvecklingen i magen, se magen växa, uppmärksamheten fast det mesta var negativt. Jag fick inga bristningar på magen, jag hade fan bröst! Bästa tiden men ändå inte, jag ångrar mig inte för 5 öre ska ni veta, allt som var och hände under graviditeten har bara gjort mig starkare & klokare idag :) 
Godnatt <3 
 
 
Till top