Johanna & Charlie

Första dagen

Random Permalink0
Igår var min första arbetsdag som parkvårdare på Grönalund. Kan uppriktigt säga att jag var så nervös när jag klev upp på morgonen och hela vägen dit, även när jag väl kom fram var jag så nervös att jag knappt vågade gå in på området. Jag hade inte fått mitt "backstagespass", alltså vårt personalkort så jag kom ju inte in i personalgången så där fick jag stå med mamma i hörlurarna och vänta på att någon skulle komma in. Som tur kom det en kille rätt så fort som släppte in mig. Jag fick gå till arbetsservicen som låg en trappa upp för att kunna få tillgång till mitt kort så jag kunde ta mig in genom alla områden på Grönalund. Tack och lov fick jag göra ett nytt kort på plats som jag fick ta med mig direkt men herregud vad bilden såg ut.. Man kan ju tydligt se hur nervös jag var på bilden men jag sprang direkt till ombyte lokalen och bytte om så fort jag bara kunde.
 
Under ena utbildningsdagen fick vi en påse med kläder som vi fick lägga i våra personliga skåp men jag hade inget tillfälle att prova kläderna då. Såå när jag kom dit igår var alla kläderna alldeles för stora. Vid varje pass man går på hålls alltid ett såkallat "morgonmöte" där vi får information om dagen och vad ens arbetsuppgifter är under dagen. Jag var den enda tjejen inom parkvård den dagen men som tur var alla trevliga och väldigt välkomnade. Min teamledare lät mig även gå till "kostymförrådet" så jag kunde hämta rätt storlekar och sen byta om till dom. Tog ca 30 minuter innan jag var redo för dagens första pass! 
 
När jag hade bytt om fick jag gå till tvättstugan där min arbetskollega skulle visa och hjälpa mig en stund innan han kunde gå på sitt pass. Han var också supertrevlig och väldigt tyst av sig men vi samtalade hela tiden så länge vi gick tillsammans men innan vi började mötte vi upp teamledaren som gav mig en radio, nycklar för mitt område där jag skulle hålla till under dagen och även lite koder osv. Efter de påbörjade vi arbetet och mitt första pass blev alltså.. Områdesstäd.. Yes var min första tanke men efter en stund blev jag panikslagen när jag insåg att jag skulle gå runt med en sopkvast och en sån som skräpet skulle samlas i (kommer inte ihåg namnet). 
 
Som tur fick jag gå med min nya kollega som lugnt och sansat visade mig hur allt gick till. Olika förråd som fanns på hela Grönalunds området som var för just områdsstäd! Vi pratade och sopade på både lilla sidan av Grönan och även på stora sidan av Grönan. Tror vi tog ett varv runt hela Grönalund innan han blev tvungen att gå till sitt pass. Jag blev alltså helt själv.. Ångesten steg och jag kände hur hela ansiktet blev rött för att jag blev så stressad, eftersom min uppgift var att hålla det rent i HELA parken. Annars brukar man hålla till på ett område, en annan är på ett annat område osv. Men jag hade ansvaret för hela parken och det var ju premiäröppning med mycket gratis drycker och godis så smutsigt var det men jag kvalade upp ärmarna och tog tag i det! 
 
I början när jag gick själv vågade jag inte riktigt ta för mig, jag som lever med socialfobi känner alltid att ögonen är på mig i stora folksamlingar. Går man i gröna kläder helt själv måste ju folk se en gå runt där helt själv och säkert stå o fnissa med sina kompisar osv men efter ett tag släppte det när jag märkte att ingen lägger ens märke till mig. Jo när man står precis bakom någon och sticker fram med sopen så märker dom ju en självklart men tillslut hamnde jag i en egen liten värld där jag enbart uppmärksammade smuts, burkar, skärp i rabatterna, fimpar på marken mm. 
 
Som sagt var jag väldigt nervös även om jag knappt la tanken på alla runtom mig men så fort jag hörde radion vred magen på mig.. Jag som även har en stor rädsla för att prata i telefon blev livrädd så fort jag hörde att någon pratade i radion som alltid ska vara på under ett arbetspass då all kommunikation sker på radion. När jag väl hörde mitt namn på radion vågade jag inte svara i början dels för att alla inom parkvård hör en. Rädd för att säga fel, man hörde knappt något i radion så jag fick alltid be personen upprepa tills jag tillslut bara svarade för att jag inte våga fråga igen vad personen sa.. Ljudnivån på Grönalund är så hög ständigt och radion har jag precis vid örat med högsta volym på men ändå så hörde jag inte vad som sas.. När en kollega ringde hörde jag att han anropade men jag ignorerade det tills jag hörde JOHANNA JOHANNA JOHANNA!! 
Med ångest i magen svarade jag ändå men fy så pinsamt det är!!🙈 
 
Min första arbetsdag började lida mot sitt slut. Trots att jag var nervös och hade ångest i kroppen klarade jag av att gå själv, prata med gästerna, röra mig bland en stor folksamling, ta i okända föremål (kräkfobin fick sig en rejäl match). Som tur såg jag inget kräk någonstans men fan vad stolt jag är över mig själv och jag trotsade min socialfobi och kräkfobi! 
 
Ber om ursäkt om det är en rörande text men jag är så glad att jag tog mig igenom dagen. Har svårt att skriva allt i detalj då jag verkligen vill få med allt även om det kanske blev rörigt men fy vad stolt jag är över mig själv😍
 
 
 
 
 

Förberedelser inför operation

AMC, Operationer Permalink2
Dagen för Charlies femte operation börjar närma sig med stormsteg. Snart är det dags för hans tå operation och förberedelserna börjar sakta komma igång även om det är ca två veckor kvar. Jag vill helt enkelt vara förberedd för annars kommer man ju stå där dagen innan och inte ha gjort något så förberedelserna börjar helt enkelt nu! 
Det som jag ska förbereda är först och främst en ny mysdress eventuellt en pyjamas som Charlie kan ha på sig på sjukhuset. Kanske även köpa ett par mysiga fluffstrumpor men är lite osäker med tanke på att han kommer bära gips och man vill ju helst undvika att vara stänga in tårna som antagligen kommer vara ömma. Annars får jag packa ner ett par av mina strumpor som är i fluff material som ändå är stora så det kanske är bättre? Vet inte hur jag ska göra men jag ska iallafall köpa en ny dress som även ska tvättas innan och jag ska även tvätta Charlies sjukhusbag. Införskaffa lite snacks, saft och lite torrvaror som håller här hemma utan att bli gammalt. Jag vet att man oftast inte är så hungrig efter en operation och verkligen inte på fastföda, så jag tänkte kanske mariekex, fruktstavar eventuellt en liten yougurt. Lite sånna saker ska jag försöka hitta som jag tror att han skulle kunna få i sig efteråt. Snällt och lent för både kropp och själv♡ 
 
Förskolan vet om att Charlie ska opereras och att han kommer bli hemma hela den veckan, så där har jag redan kryssat av en bit på förberedelserna! 
 
Nästa steg är narkosbedömningen som jag och Charlie ska iväg på nu i veckan. Egentligen ska det ske under Cs vecka men ja.. Så dit ska vi åka på dropin under veckan för att få klartecken på att Charlie är frisk nog för en operation och få reda på vilken typ av narkos han ska få.. Usch får redan ångestklumpen i magen bara på tanken av att bära in honom på operationsbordet😔 
 
Kommer även packa i ett extra ombyte till Charlie utifall om något skulle hända så rent ombyte ska tas med också. Annars är vi nog förberedda på det som kommas skall! Jag har försökt prata lite med Charlie för att kunna ”förbereda” honom också lite även om han kanske inte riktigt förstår men jag försöker prata lite om den här operationen utan att få det att låta som något skrämmande. När jag har pratat om operationen med honom har jag sagt att han ska operera tån, att det kommer gå fort och så fort han vaknar kommer jag stå bredvid honom vid sängen och ge honom hans favoritnalle som är en liten brun hundvalp som han kramar om varje kväll när han ska sova. Jag har lovat honom att vi ska packa ner hunden så den får jag inte glömma packa ner. 
 
Efter operationen beroende på vad klockan blir och vilken tid vi blir utskrivna men framförallt hur Charlie mår kanske vi åker förbi Täby centrum för en liten present som Charlie själv får välja ut. Det är liksom inget snack om den saken att min lilla kämpe ska få en present när han har varit så duktig och han får välja precis vad han vill för det är något som jag låter han avgöra själv.  Vill han ha en godispåse, en leksaksbil eller bara en studsboll kommer jag att köpa det utan att ens blinka! Jag vet att det finns en person som inte riktigt uppskattar mitt sätt att belöna Charlie på men jag är en sån mamma som vill belöna mitt barn när han har ett läkarbesök, tandläkare eller vad det nu är så vill jag att han ska få något innan eller efteråt för att visa att han var duktig osvosv. Vilket inte alltid uppskattas av vissa men det är så jag gör och människor får tycka att det är fel sätt men det är mitt val och det är så jag gör. Mitt hjärta får välja varje gång vad han vill ha för belöning och oftast blir det en godispåse eller en klubba men jag säger inte emot även om det är en vardag, har han varit iväg på något får han alltid något som en belöning❤️
 
(sista operationen åkte vi förbi centrum och Charlie valde den största brandbilen som han bara kunde hitta)
 
 
 

Solhäng

Random Permalink1
Gårdagen spenderade jag med min underbara vän Melissa som jag inte har träffat på ett tag så vi hade mycket att gå igenom. Vi köpte en varsin dricka och satte oss utanför Täby centrum i solen och bara rensade själen. Båda behövde det om man säger så, för vi kom inte hem förens klockan tio på kvällen så man kan verkligen säga att vi bara va utan några måsten. Riktigt härligt att ha någon att prata med om allt, speciellt det som tynger en så det känns otroligt skönt att ha henne som ändå förstår en♡ 
 
Vi gick in i centrum ett par gånger under tiden för påfyllning av dricka och kisspauser, annars satt vi ute i solen på både torget vid centrumet och vid "fylleberget" som vi kallar det. Ett litet skogsområde som ligger precis vid tåget där alla fulla A-lagare sitter men vi satt precis vid gångvägen på en liten stenkulle. Där satt vi i nästan tre timmar och pratade tills solen gick ner vid sju tiden ca och då gick vi in och satte oss och fortsatte prata😅 
 
Vi var nog aldrig tysta och vi är sånna som kan prata om allt mellan himmel o jord så folk i närheten fick sig nog ett gott skratt om dom hörde oss..😏
 
Jag och Melissa kan verkligen prata om allt, ena sekunden kunde det vara allvar och två sekunder senare kunde vi knappt andas för att vi skrattade så mycket åt något som sas..
 
I love her so much♡
 
 
 
Till top