TeamOlmed
Förra veckan (tisdag) fick Charlie vara hemma från förskolan för att kunna åka till TeamOlmed. När Charlie har ett inbokat möte hos Olmed brukar han få stanna hemma för att de tar sån lång tid att åka dit kommunalt. Känns onödigt att stressa iväg till förskolan för att sen hämta honom efter så kort tid. Jag är den som brukar åka in dit även under Christophers veckor. Som tur brukar jag kunna få välja vilken veckodag och vilken vecka vi ska komma dit på besök för att det ska bli så okomplicerat som möjligt.
I tisdags åkte jag och Charlie in tillsammans efter en lång sovmorgon. Frukostbordet framdukat med tända ljus och adventsljusstaken tänd i fönstret som lös upp morgonmörkret. Efter frukosten gjorde vi oss i ordning och åkte iväg. Ett litet äventyr.
Påvägen dit fick Charlie gå med sin rullator så mycket som han ville vilket han tyckte var jätteroligt. Fick åka tunnelbana & buss vilket han tyckte var lite små kul för tidigare har han fått åka vagn när vi har åkt tunnelbana. Jag blir så nervös när han ska gå själv nära fordon eftersom han inte riktigt lyssnar när man säger åt honom! Ingen blev skadad iallafall vilket jag tackar gudarna för🙏
För någon vecka sen var vi hos TeamOlmed och gjordes nya avgjutningar på ett par nya ortoser. Ortoserna som han har nu är väldigt slitna och för små vid tårna så det var dags för ett par nya. I tisdags var de dags att pröva dom nya för att kunna finslipa och justera där det behövdes. Dom nya ortoserna har en ny "funktion" som ska bli intressant att se om det funkar. Som ni kanske redan vet är Charlie född med Arthrogryposis Multiplex Congenita, muskel & stelhetssyndrom. När Charlies föddes var hans vänstra knä som en båge, istället för att vara ett normalt knä stod hans ben uppåt och formad som en båge med knäskålen inåt. Alltså hans knäskål vek in sig, slänger in en bild nedan⬇⬇
(Bild från google)
Nu när Charlie har börjat stå och gå själv har sjukgymnasten märkt att Charlies knäskål liksom sjunker in igen. Det vill man få stopp på, varför vet jag inte exakt men det är tydligen inte bra. Just därför ska Charlies nya ortoser ha som ett litet plastskydd på sidorna av knäskålarna för att hålla dom på plats för att typ inte skada knät ännu mer. Vi har tidigare haft ett par höga ortoser och ett par korta men dom höga har aldrig funkat att ha på Charlie. Han får mer eller mindre panik. Antagligen för att de är obehagligt, han blir begränsad i rörlighet och sen för att det trycker på hans lår. Vi har kört med korta ortoser ett tag nu och man vill få knät i en bra position så att Charlies "ursprungliga" position med just vänster knä inte faller tillbaka hur ruta ett igen.
Nästa vecka på tisdag ska vi tillbaka för att hämta dom och förhoppningsvis accepterar Charlie dom!
