Sjunde december 2018

Personliga inlägg / Graviditet, förlossning / Permalink / 0
Den sjätte december får jag ett sms som jag har väntat på i nio månader..
Äntligen var det dags för lilla Matheo att få se världen för första gången efter att 
ha legat i sin mammas mage i hela nio månader. Spännningen var outhärdlig när jag fick det där 
smset om att det äntligen var dags. Under hela Melissas graviditet har vi sagt att jag ska få vara med under hennes förlossning och äntligen kom det smset på förmiddagen den sjätte december. 
Melissa hade begärt en igångsättning sedan tidgare men tillslut orkade hon inte riktigt längre efter att ha gått över tiden med någon dag och tidigt på morgonen den sjätte hade hon fått den första dosen. 
Hon berättade att det var dags och så fort jag fick klartecken åkte jag först förbi Täby centrum och köpte med mig lite snacks och mcdonlads. Packade även en väska med ombyte ifall jag skulle bli kvar över natten för jag hade ställt in mig på att vara kvar tills att han var född oavsett hur långt tid det skulle ta. Melissa har inte haft en lätt graviditet och inte fått det stödet som hon har behövt. Vill inte gå in på detaljer men jag valde helt enkelt att stötta henne genom hela förlossningen och lämnade aldrig hennes sida när hon behövde mig som mest. 

När jag kom till sjukhuset var klockan ca sex på eftermiddagen. Då hade hon precis fått en till dos av medlet som skulle sätta igång henne. Timmarna gick och vi satt för det mesta och pratade om hela livet framför allt pratade vi om lilla bebisen som strax skulle komma.. Enligt barnmorskorna kunde det ta upp till 72 timmar men vi väntade tålmodigt och underhöll oss trots den långa väntan. Eftersom att det här är Melissas förlossning vill jag inte berätta allt som skedde under vistelsen på förlossningen utan jag berättar det som jag själv kan stå för utan att ge ut en sån upplevelse som hennes barns födsel. Hoppas ni har förståelse för detta!

Jag kommer ihåg det mesta med klockslagen är lite blurriga.
Vi försökte vila så gått det gick innan hennes värkar blev starka. När värkarna blev för smärtsamma valde hon att ta epidural så hon kunde vila emellan åt vilket behövdes för hon var helt slut. Tror vi somnade till i ca två timmar och under natten runt kvart i fyra vaknade jag av att en sköterska gjorde en undersökning på henne och fick höra att hon hade öppnat sig 4 cm. Barnmorskan trodde att det skulle dröja men... Efter den undersökningen fick Melissa starka värkar som aldrig släppte. För att underlätta stod jag bakom Melissas sängrygg med en blöt handduk som jag höll på hennes panna och tryckte ner hennes axlar när en värk kom. 

Nu börjar det hända grejer.. Håll i er.. 
På mindre än två timmar var hon öppen tio cm och tårarna började komma.. 

Sjunde december 2018 
06.34 

Kom lilla Matheo ut till världen..
Jag fick tårar i ögonen när krystandet började..
En tår föll när jag såg hans huvud..
Jag brast i gråt när han hamnade i sköterskans armar..
Kärleken växte sig enorm när han kom upp på Melissas bröst..
Stoltheten kom när han fick sin första puss av sin mamma.. 
Min hjärta fylldes med kärlek när jag fick förfrågan om jag ville klippa hans navelsträng..
♡ Jag älskar dessa människor från botten av mitt hjärta♡ 

Att få sitta bredvid en förlossning har varit en otrolig
upplevelse & ett oförglömligt minne som jag alltid kommer bära med mig.

(Jag har tillåtelse att lägga upp det här)





Till top