Första dagen
Igår var min första arbetsdag som parkvårdare på Grönalund. Kan uppriktigt säga att jag var så nervös när jag klev upp på morgonen och hela vägen dit, även när jag väl kom fram var jag så nervös att jag knappt vågade gå in på området. Jag hade inte fått mitt "backstagespass", alltså vårt personalkort så jag kom ju inte in i personalgången så där fick jag stå med mamma i hörlurarna och vänta på att någon skulle komma in. Som tur kom det en kille rätt så fort som släppte in mig. Jag fick gå till arbetsservicen som låg en trappa upp för att kunna få tillgång till mitt kort så jag kunde ta mig in genom alla områden på Grönalund. Tack och lov fick jag göra ett nytt kort på plats som jag fick ta med mig direkt men herregud vad bilden såg ut.. Man kan ju tydligt se hur nervös jag var på bilden men jag sprang direkt till ombyte lokalen och bytte om så fort jag bara kunde.
Under ena utbildningsdagen fick vi en påse med kläder som vi fick lägga i våra personliga skåp men jag hade inget tillfälle att prova kläderna då. Såå när jag kom dit igår var alla kläderna alldeles för stora. Vid varje pass man går på hålls alltid ett såkallat "morgonmöte" där vi får information om dagen och vad ens arbetsuppgifter är under dagen. Jag var den enda tjejen inom parkvård den dagen men som tur var alla trevliga och väldigt välkomnade. Min teamledare lät mig även gå till "kostymförrådet" så jag kunde hämta rätt storlekar och sen byta om till dom. Tog ca 30 minuter innan jag var redo för dagens första pass!
När jag hade bytt om fick jag gå till tvättstugan där min arbetskollega skulle visa och hjälpa mig en stund innan han kunde gå på sitt pass. Han var också supertrevlig och väldigt tyst av sig men vi samtalade hela tiden så länge vi gick tillsammans men innan vi började mötte vi upp teamledaren som gav mig en radio, nycklar för mitt område där jag skulle hålla till under dagen och även lite koder osv. Efter de påbörjade vi arbetet och mitt första pass blev alltså.. Områdesstäd.. Yes var min första tanke men efter en stund blev jag panikslagen när jag insåg att jag skulle gå runt med en sopkvast och en sån som skräpet skulle samlas i (kommer inte ihåg namnet).
Som tur fick jag gå med min nya kollega som lugnt och sansat visade mig hur allt gick till. Olika förråd som fanns på hela Grönalunds området som var för just områdsstäd! Vi pratade och sopade på både lilla sidan av Grönan och även på stora sidan av Grönan. Tror vi tog ett varv runt hela Grönalund innan han blev tvungen att gå till sitt pass. Jag blev alltså helt själv.. Ångesten steg och jag kände hur hela ansiktet blev rött för att jag blev så stressad, eftersom min uppgift var att hålla det rent i HELA parken. Annars brukar man hålla till på ett område, en annan är på ett annat område osv. Men jag hade ansvaret för hela parken och det var ju premiäröppning med mycket gratis drycker och godis så smutsigt var det men jag kvalade upp ärmarna och tog tag i det!
I början när jag gick själv vågade jag inte riktigt ta för mig, jag som lever med socialfobi känner alltid att ögonen är på mig i stora folksamlingar. Går man i gröna kläder helt själv måste ju folk se en gå runt där helt själv och säkert stå o fnissa med sina kompisar osv men efter ett tag släppte det när jag märkte att ingen lägger ens märke till mig. Jo när man står precis bakom någon och sticker fram med sopen så märker dom ju en självklart men tillslut hamnde jag i en egen liten värld där jag enbart uppmärksammade smuts, burkar, skärp i rabatterna, fimpar på marken mm.
Som sagt var jag väldigt nervös även om jag knappt la tanken på alla runtom mig men så fort jag hörde radion vred magen på mig.. Jag som även har en stor rädsla för att prata i telefon blev livrädd så fort jag hörde att någon pratade i radion som alltid ska vara på under ett arbetspass då all kommunikation sker på radion. När jag väl hörde mitt namn på radion vågade jag inte svara i början dels för att alla inom parkvård hör en. Rädd för att säga fel, man hörde knappt något i radion så jag fick alltid be personen upprepa tills jag tillslut bara svarade för att jag inte våga fråga igen vad personen sa.. Ljudnivån på Grönalund är så hög ständigt och radion har jag precis vid örat med högsta volym på men ändå så hörde jag inte vad som sas.. När en kollega ringde hörde jag att han anropade men jag ignorerade det tills jag hörde JOHANNA JOHANNA JOHANNA!!
Med ångest i magen svarade jag ändå men fy så pinsamt det är!!🙈
Min första arbetsdag började lida mot sitt slut. Trots att jag var nervös och hade ångest i kroppen klarade jag av att gå själv, prata med gästerna, röra mig bland en stor folksamling, ta i okända föremål (kräkfobin fick sig en rejäl match). Som tur såg jag inget kräk någonstans men fan vad stolt jag är över mig själv och jag trotsade min socialfobi och kräkfobi!
Ber om ursäkt om det är en rörande text men jag är så glad att jag tog mig igenom dagen. Har svårt att skriva allt i detalj då jag verkligen vill få med allt även om det kanske blev rörigt men fy vad stolt jag är över mig själv😍
