Söka hjälp..
Idag vaknade jag utan ångest vilket resulterade till att jag passade på att gå ut en stund bara för att rensa tankarna. Otroligt skönt att få gå i sin egna värld med musik i hörlurarna och bara så vara. Tog ett varv ner till sjön och rensade lite i mitt huvud.
På fredag nästa vecka ska jag till min husläkare för att kolla upp min mage och då tänkte jag även passa på att be om en remiss till en psykolog.
Ända sen aborten har jag känt mig otroligt tom & nedstämd som jag tror har påverkat mig rätt så hårt som blev startfaktorn till där jag är idag. Jag kan spekulera hur mycket som helst men för att dra upp en lång story till kort så har jag som sagt kvar alla symtomen från graviditeten(testar negativt nu). Dom symtomen från graviditeten hänger kvar än vilket får mig att tro att jag har fått någon infektion inuti magen, för i samband med aborten tog jag även antibiotika för en infektion i livmodern. Jag tror att det blev för mycket för mig att jag utvecklade en stor ångest och hypnotikondri gällande allt som skedde då. Om man ska tänka logiskt så kan mitt hypnotikondri och ångesten få fram mina såkallade symtom för att jag mådde som dåligast just då. Så jag är säkert helt frisk i kroppen att jag tänker så mycket så att kroppen reagerar negativt och ger min dom symtomen för att jag förväntar mig att få dom.
Svårt att förklara men det låter vettigt i huvudet!
--
Den enda personen som verkligen förstår mig och vill prata med mig är min pappa♡
Stort tack till dig pappa, som fan alltid ställer upp för mig. Jag vet att du läser det här nu och får en tår i ögat. Men utan dig hade jag faktiskt gett upp. Vetskapen om att du alltid svarar när jag ringer och lyssnar på mig i timtals får mig att känna mig stark även om jag ringer dig mitt i en panikattack. Du tror på mig. Du vill mitt bästa och nu står jag med ena foten i golvet medan jag står på tån med andra foten. Jag är så nära att ge upp men du och Charlie får mig att vilja fortsätta och få hjälp♡
Jag mår 10 gånger bättre när jag får prata av mig oavsett vem det än gäller. Men det är så svårt att få lätta på hjärtat när ingen förstår en. Ingen vill prata. Ingen vill lyssna. Ingen orkar med mina problem. Förutom en, pappa♡
Jag tror att jag skulle må ännu bättre om jag får träffa en psykolog som är specialiserad i just ångest. Bara att få spy galla en stund. Den senaste tiden har det hänt så mycket som tynger ner mig, inte bara aborten utan det är inom några områden. Bostad, jobb, Charlie, samarbetet med C & T, ensamheten, tomheten, körkort.
Ibland vill jag bara släppa allt och bara få skrika rätt ut men det går inte alla gånger. Just nu känner jag bara att jag behöver prata med någon! Pappa har jag men det räcker inte alltid varje gång♡
