Herregud
Till och börja med vill jag bara säga, lägg ner era snack om att jag är en dålig mamma bara för att jag åker iväg till Turkiet! Ja Charlie opererades på torsdagen för ca 2 veckor sen. Jag var där varje dag, sov där varje dag. Vi blev utskrivna på söndagen samma dag som jag skulle åka! Innan vi åkte hem ifrån sjukhuset gjordes det infektionsprover på Charlie och allt såg positivt ut! Hade Charlie haft en infektion eller är i närheten utav en infektion skulle jag avboka min plats på resan och ge den till någon annan i min familj! Allt på sjukhuset gick bra och vi åkte hem. Jag skrev upp schema för mediciner för Charlie som min syster skulle följa! Allt ifrån tempen för att se om han skulle få feber, tider för medicinering, maten och allt som ingår som vanligt! Jag skrev upp alla viktiga nummer som man kan behöva efter en operation!!
Jag lämnade Sverige med dåligt samvete, men jag försökte hålla huvudet högt för att kunna slappna av! Jag och följt Charlies "resa" under veckans gång och har haft daglig kontakt med min syster som hade Charlie dom första 2 dygnen och sen vidare kontakt med Christopher som hade honom resten utav veckan! Som igentligen var hans vecka bara att min syster fick ha charlie dom första dagarna, då hon visste hur medicinerna skulle tas osv!
Jag har själv ringt till sjukhuset under veckan för att kolla läget med dom, se hur Charlies återbesök gick! Höra så att allt är okej. Jag satt ständigt på min mobil under hela veckan för att ha koll på Charlies mående. Jag har fått bilder, uppdateringar om gipsen, Charlies sömn, ätande, Charlies akutbesök om en misstänkt infektion som visade sig vara stabil!
Varje morgon och varje kväll skickar jag sms / meddelande på Facebook för att höra en sista gång hur allt har gått och om något har ändrats som har med Charlie & göra! Jag har förklarat för Christopher på sms hur han ska gå till väga om vissa saker. Jag har gjort allt i min makt och har varit beredd på att åka hem ifrån Turkiet om charlies mående skulle försämras.
Lägg bara ner ert snack! Jag har suttit i timmar med min syster i telefon för att veta vad som händer. Jag har tänkt på Charlie varje dag, pratat med honom nästan varje dag. Jag har följt vart enda steg som dom har gjort här i sverige! Jag har suttit och gråtit i dagar för att jag har saknat min son! Jag kände mig hemsk som åkte men jag behövde det, Charlie har mått bra och hade Charlie blivit sämre hade jag och min mamma åkt hem direkt!
Nu har jag Charlie & han mår bra, så fort jag kom hem igår morse sprang jag in till min systers rum och tog Charlie och bara pussade på honom! Jag har inte lämnat Charlie sen vi kom hem, jag har bara pussat på honom och suttit uppe det senaste dygnet enbart för att hålla koll på honom!
Varför se ner på mig för att jag åker till Turkiet i en vecka för att slappna av, när Charlies pappa inte ens kunde stanna kvar på sjukhuset i 5 dygn utan istället åker och festar flera timmar ifrån Stockholm. Är inte det lite mer korkat, än att jag åker igen efter operationen, åker efter alla kontroller som gjorts! Sjukhuset gav mig klartecken om att Charlie mår bra och att jag kan åka iväg för att Charlie hade 0,1 % chans att få en infektion. Varför ska ni gå på mig men inte Christopher?😂 Det är väll ändå mer respektlöst utav honom att åka iväg under själva operations / sjukhus vistelsen var.. Just saying!👌
----
Skriv inte allt du gör för Charlie som om du skulle få eloge för det. Det ingår i mammarollen att ta hand om sin unge. Hade varit konstigt ifall du inte följde med honom på sjukhusbesök.