Panikångesten..
Panikångest;
Om din ångest och rädsla för panikattacker styr och begränsar ditt liv kan du ha fått paniksyndrom. För att bli fri från paniksyndrom kan du behöva lära dig ett nytt sätt att hantera dina känslor på. Du kan även behöva behandling.
En panikattack är stark ångest som kommer plötsligt och känns tydligt i kroppen. Panikattacken är ofta snabbt övergående men upplevelsen kan vara så skrämmande att den påverkar dig länge efteråt.
Om du har haft flera panikattacker kan du bli rädd för att det ska hända igen. Rädslan kan leda till att du börjar undvika situationer som är svåra att lämna snabbt. Det kan till exempel vara platser som tåg, bussar, bio eller andra platser där det är trångt eller mycket folk.
Om du är orolig för att få en panikattack när andra är med, kanske du stannar hemma fast du egentligen hade velat träffa andra människor. Du kanske också undviker att utsätta dig för sådant som påminner om att känna panikångest, som till exempel att få hjärtklappning, bli illamående eller yr.
Med tiden kan ditt liv bli mer begränsat, och ångesten kan börja styra ditt liv allt mer. Då kan du ha fått paniksyndrom. Om du får behandling kan du lära dig att hantera din panikångest så att den inte påverkar ditt liv lika mycket. Att få en panikattack en enstaka gång betyder inte att du har paniksyndrom.
-Du känner att hjärtat slår ovanligt hårt eller snabbt.
-Du får svårt att andas eller känner en tyngd över bröstet.
-Du får ont i magen, mår illa eller känner det som en "klump" i halsen eller i magen.
-Du får frossa eller svettas.
-Du känner dig yr eller svimfärdig.
-Du känner stickningar eller domningar i händer eller fötter.
-Du darrar, skakar eller känner dig svag i musklerna.
Oftast kommer en panikattack utan att du är beredd och det är inte säkert att du vet varför. Kanske förstår du först inte vad det är. Eftersom det känns så starkt i kroppen, kan det vara svårt att förstå att det har att göra med hur du mår psykiskt. En panikattack kan hålla på i några minuter upp till någon timme, och variera i styrka. Det kan kännas som att ångesten blir starkare och starkare, men efter en stund ökar den inte mer och till slut går den över helt.
Och där kom min första riktiga panikångest attack tillbaka efter ett långt uppehåll! Som några utav er kanske vet så var jag ung & dum en gång i tiden och gjorde ett misstag som resulterade i att jag blev diagnoserad med panikångest, mars 2012.
Första tiden mådde jag otroligt dåligt och hallicunerade och fick upprepande attacker varje dag. Attackerna var som värst när jag var i skolan men jag hade även attacker efter skoltid. Inte lika grova men panikattackerna kom som vågor!
I början fick jag atarax utskrivet som skulle hjälpa mot ångestesten vilket inte hjälpte alls. Attackerna kom hela tiden och blev till slut ohanterbara som sen slutade med att jag stängde in mig totalt från omvärlden. Som var tur blev jag gravid med Charlie våren 2013. Jag såg min chans och valde att behålla för han kunde bli min räddning från all skit! Inte bara för min panikångest utan också få komma ifrån min umgänges krets där alkoholen och "kriminaliteten" fanns. Charlie blev min räddning!
Innan Charlie ens låg i min mage vågade jag knappt gå till Ica själv, åka bussen själv. Ens lämna mitt rum! När jag väntade Charlie som då behövde extra kontroller så var jag tvungen att åka bussen för att se att han mådde bra. Jag var tvungen att röra på mig, röra mig utomhus för att ens kunna köpa allt som behövdes! Det blev min räddning, verkligen!
När Charlie väl föddes kunde jag åka buss själv, jag kunde handla mat själv, jag vågade åka till sjukhuset med honom. Jag klarade allt! Bara att mina panikattacker sakta smög på mig i huvudet istället. När man har en rädsla för något så vill man inte utsätta sig för det igen. Jag hade ju som sagt väldigt svårt att åka bussen själv. T ex, när jag väl fick en attack på en buss så kunde jag inte åka buss på flera veckor utan jag fick förklara för mig själv att jag kommer inte att dö, inget kommer hända!
Det värsta som kan hända är att jag ballar ur i någon minut och sen är jag tillbaka till verkligheten igen med tankar som flyger runt mig som alltid kommer efter en attack. Iallafall för mig, får jag en attack någonstans så vill jag helst undvika den platsen där attacken kom för då kommer jag sitta och tänka att nästa jag åker buss så KOMMER jag få en attack vilket resulterar att man skapar en rädsla. Det kallas för förväntas ångest som är det farligaste med pankångesten! Man intalar sig själv att det är farligt och då försöker man undvika det!
Den senaste tiden har jag inte haft en attack på det sättet utan jag har mer haft ångest tankar i huvudet. Har tänkt att jag ska åka buss men att jag känner av illamåendet, yrseln, värmevallningar men det har liksom aldrig brutit ut i en attack. Under det här året som har gått har min panikångest och ångest generellt växt mer för varje dag! Jag får mer och mer ångest för varje dag som går och jag har inte heller mått så bra.
I januari plussade jag ju positivt på ett graviditetstest som slutade med en abort som jag tror blev startfaktorn till mitt mående. I samma veva fick jag även veta att jag hade en infektion i livmodern som krävde antibiotika. Som slog ut alla bakterier som sen gjorde att jag i samma veva som jag tog antibiotikan fick en bihåleinflammation. Hade så sjukt ont i ansiktet främst under ögonen som ömmade och gjorde ont. Världens huvudvärk som aldrig gav med sig hur jag än gjorde! Det var riktigt tufft att hålla humöret uppe men det gick.
I lördags fick jag min första panikattack på väldigt länge.. Jag har ju inte haft en panikattack på så länge så för mig var känslan obeskrivlig. Det blev liksom svårt att identifiera känslan, man kände bara ett tomrum i kroppen som ändå kändes som att kroppen var fylld med en tjock luft med en klump i magen och halsen. Saliven ökas för att man blir så nervös, kroppen får yrselattacker som gör en svimfärdig eller nära på att svimma. Värmevallningar i hela kroppen som ökar stimuleringen för yrseln. Klumpen i halsen växer till illamående och tankarna skriker åt en att man kommer balla ur!
Jag var i Täby centrum med min mamma också vilket gjorde saken ännu värre.. Att få en panikattack bland folk är hemskt! Jag vill inte visa mina attcker bland folk för att jag skäms, man vill bara stänga in sig men det är väldigt svårt när det blir en sån miljö. Som tur så gick den bort när jag bad mamma köpa tuggummi som löste upp obehaget i halsen. Satt en stund och andades och sen försvann det! Då passade vi på att pröva kläder till kvällen😊
Nu är det några dagar senare och ångesten ligger i kroppen hela tiden.. Från att man vaknar tills man vaknar igen. Otroligt jobbigt för nu har min ångest påverkat min sömn också vilket är min enda räddning från att må dåligt! Från att kunna sova en hel natt utan att vakna till att vakna minst 5 gånger på natten, sover obekvämt, ont i nacken, hur man än ligger så är det obekvämt😢
Kan knappen äta något när andra är hemma. Mår dåligt bara av tanken på att äta när andra är hemma utifall att jag skulle känna mig illamående. Vågar knappt röra mig utomhus men denna vecka har jag Charlie så nu ska jag verkligen försöka tänka positivt och få upp humöret! Klarar inte av att må såhär och verkligen inte nu när Charlie är hemma.
Stay strong Johanna!
Fuck psykisk ohälsa!👊
Känns som att du inbillar dig om din panikångest, du rökte väl på en gång och så vart de värsta grejen? Rätta mig om jag har fel.
Bort från "kriminaliteten" hahaha roligaste på länge 😂