.
Ja jag kan hålla med om att den senaste tiden har handlat väldigt mycket om min ångest. Men att leva med ångest är riktigt jobbigt på alla sätt och vis. Det är svårt att bara rycka upp sig sådär som många utav ni säger, ryck upp dig! Vet ni hur svårt det är när man ligger på botten? Man går jämnt på helspänn när man äntligen har börjat "rycka" upp sig så har man alltid i bakhuvudet att när som helst kan ett bakslag komma som kan få en att ligga på botten igen. Vilket får många att vara väldigt försiktiga!
Man ska aldrig stressa sig till att göra saker för att andra vill och tycker det. Att stressa är det sämsta man kan göra när man har ångest för det kan leda till att ångesten ökar istället och att ens besvär med t ex att gå utanför dörren ökas för att man mår sämre av stressen eller av prestationen som cirkulerar om en. Ens ångest symtom blir starkare. Alla människor har ju olika slags ångest, vissa har starkare ångest och vissa har lite mindre ångest. Vissa kanske inte ens känner av det utan dom kanske bara blir lite stressade i en viss situation och sen går över. Men dom som lider av en kronisk ångest mår ju inte bättre av att människor trycker ner en, precis som jag. Jag mår inte bättre och finner ingen styrka när folk sitter och pekar fingret mot en för att dom anser att jag är lat, omotiverad, oansvarig osv. Men vet ni vad? Man blir bara bättre när man har legat på botten och för att ta sig upp igen så måste man börja med små steg. Jag har lärt mig att om man tar för stora steg ut från en ångest och depression så tror man att man mår bra och ger ett fejkat leende men inom sig mår man inte bra alls, för att man inte vill visa sig svag inför andra.
Jag har själv suttit i den sitsen där man måste låtsas att man mår bra för att man är rädd för vad andra ska tycka om en. Det är nog därför så många faller djupare in i en depression för att dom med depressioner kanske inte vågar visa sitt riktiga jag i den stunden för att dom vill slippa bli dömda. Man ska aldrig se ner på dom som mår dåligt. Det är något jag har lärt mig för jag har lärt mig av andras misstag och jag har själv blivit påhoppad när jag har mått dåligt.
Innan man öppnar sin käft mot någon som mår dåligt kan man iallafall visa lite omtanke kring den personen. Att ge sig på en människa som redan ligger ner kommer nog inte få den personen att tacka dig och sen ge sig ut för att söka ett jobb.
Alla måste ta sig i kragen och göra sina egna mål i sin egna takt! Sitter du och pikar personen om att den är lat och oduglig osv så kommer ju den personens ångest att öka och skapa en prestationsångest som i värsta fall kan få en att må sämre..
Istället kan du ge personen hopp, glädje, posivitet, kärlek, tips. Sen kommer det ju alltid finnas den här typen av mobbning tyvärr. Det enda jag önskar av hela mitt hjärta är att ingen jävel ska se ner på Charlie! Vill ni se ner på mig, gör det. Tycker ni att jag är lat, gör det. Vill ni se mig ligga på botten, gör det men det kommer bara drabba min son. Så tänk er för innan ni väljer att slänger ur er oförskämda grejer för det skadar inte bara den som mår dåligt utan det skadar ens familj och vänner också.
Jag har fått väldigt mycket hat den senaste tiden, antagligen för att jag har skrivit ut så mycket om mitt mående. Vilket jag har valt att göra ihopp om att få tips och få vägledning till att må bättre men istället har jag bara fått motstånd. Inte lika kul men det är sånt man får ta tyvärr som lider av psykisk ohälsa!
Jag har inte valt att leva såhär. Jag försöker rycka upp mig genom att försöka få en fungerande vardag trots ångesten. Men jag kan aldrig bli friskare ju mer ni hackar på mig för det kommer leda till att jag kommer få prestationsångest. Sen så vet vart det kommer leda till för jag har redan varit i dom svängarna förut. Något jag aldrig kommer sätta mig in igen för det kommer inte få mig att må bättre. Som jag skrev ovanför, man ska ta alla delarna i små steg. Små steg leder ofta framåt istället för bakåt! Jag vet även att motion och aktiviteter är bra för att lindra ångest men för många kan det vara svårt.
Har man t ex torgskräck eller socialfobi kanske man börjar med att ta en promenad när det börjar bli mörkt ute för då vet man att det inte är det inte lika mycket folk ute som kan se en gå med skräcken i ansiktet.
Om man kanske lider av bacillskräck eller får ångest av att vistas i en sån miljö, som t ex ett läkarbesök och vet att man ska dit när det är som allra flest människor där så kan man förbereda sig redan kvällen innan. Kanske tänka positiva tankar, prata med någon som gör att du känner dig lugn, handsprit, packa en väska med din favorit dryck eller musik som du vet kan få dig att nå bättre och tänka på annat. Försök sätta dig där du tror att du kan undvika andra och deras åkommor som hosta eller liknande om du känner dig obekväm! När du inser att inget hände så kanske du kan avända en annan metod nästa gång bara för att se vilken metod som fungerar för just dig!😊
Det finns så mycket tips som jag kan ge till andra så varför skulle inte folk kunna hjälpa mig istället för att trycka ner mig? Jag vet hur de flesta tänker och hur deras tankesätt kan se ut. Mitt hypokondri är det som skapar min psykiska ohälsa i nuläget! Något som jag jobbar extra mycket med för att vinna ÖVER mina tankar för det är precis vad ångest och förväntansångest handlar om. Vinna över dina egna tankar!
Har ni frågor eller vill veta hur jag hanterar vissa situationer så ställ dom gärna i kommentarsfältet😊
Ett tips är att sysselsätta dig. Det blir en ond cirkel när du bara går hemma och kan fokusera till 100% på din ångest.
Be att få antidepressiva utskrivna av din läkare eller finn dig i situationen. Det är så här ditt liv ser ut och det är bara du som kan välja vad du vill göra av det. Du har alltid ett val. Antingen så väljer du den lätta vägen (som nu) eller så väljer du den svåra vägen, som i längden kommer att få dig att må bättre.