Fan.. Ett steg tillbaka

Random / Permalink / 5
Nu ska jag äntligen sova efter en slitsam dag. Dagen har varit otroligt jobbig, långdragen & panikslagen dag. Jag har haft panik i hela kroppen hela dagen, ändå från imorse och det sitter i än. 
 
Imorse lämnade jag Charlie på dagis för att han sov hos mig en extra natt för att jag ville umgås med honom. Det är ju Christophers vecka och då ska han va på dagis, så imorse lämnade jag honom på dagis. Det var ca 20 grader i solen, behagligt varm.. Jag gick med långbyxor och ett svart linne. Inte så värst mycket men det kändes som om jag gick runt med en dunjacka! 
 
Sen hade jag ätit så dåligt till frukost vilket gör att jag automatiskt tänker på att jag ska svimma. Dom tankarna får jag så fort jag har ätit dåligt och just idag kände jag bara hur paniken satt i kroppen. Det gick inte att byta bort en ända tanke på något annat än att svimma. 
 
Förmiddagen gick relativt bra tills jag fick ont i magen, en smärta som jag inte känner igen. Då kom min panik tillbaka och tänkte direkt på att jag skulle dö, förblöda, fel på någon tarm, svimma, måste äta något. osv. Jag hade två stycken kexchoklad inne i våran bil som jag knaprade i mig efter att vi hade rensat klart! 
Smärtan gick inte bort och jag hade ingen alvedon så jag har känt magsmärtor hela dagen plus illamående så jag har varit i panik hela dagen. När vi satte igång och jobbade igen så ville jag bara sätta mig ner och gråta för att jag hade sån panik.. 
 
Varje attack jag får som är panik relaterat så faller jag typ i trans. Jag sitter tyst gör mig själv och tänker på paniken, om och om igen. Jag brukar få bort tankarna men just idag var det fan svårt! En av mina "kollegor" frågade om jag mådde bra för att jag va så tyst. Jag är den glada och positiva tjejen som syns och hörs ständigt men idag var jag den tysta och den tillbaka dragna tjejen. 
 
Paniken la sig så fort jag fick sluta jobba och var redo att gå hem.. Dock så har paniken legat mig nära under tiden som jag har varit hemma till nu. Är helt slut i huvudet efter all sol, all slit och behöver bara sova och vila upp mig! Vill inte känna såhär, mår så fruktansvärt konstigt så det är läskigt. Jag skulle göra matlåda men jag fick be mamma göra klart det, för jag orkar värken stå eller sitta.. Fy vad jag mår skit.. 
 
#1 - - S:

Hej! Jag vet inte om du skrivit varför du inte sökt, eller fått, hjälp inom psykiatrin, men jag tror(faktiskt) det skulle hjälpa dig att ha någon som hjälper dig hantera ångesten, samt kartlägga i vilka situationer den uppstår. Panikångest, som du lider av, är inte skadligt i sig, och det går att leva med. Kroppen går in i samma läge som den skulle om du mötte en enorm björn, ensam i mörkret. Den vill bort bort bort, eller slåss slåss slåss. Grejen är att man måste acceptera känslorna, låta dem vara där, för de går över. När man försöker skjuta bort dem, blir det ofta värre. Jag har själv panikångest, och vet hur jävla jobbigt det är när kroppen reagerar på saker man inte känner är rimliga. Men som sagt, jag tror du skulle ha nytta av någon som förklarar för dig hur det funkar, och gör det mindre främmande. Ju mer kunskap du får om vad det är som händer i kroppen, desto lättare blir det att vänta ut ångesten. Ofta fungerar även exponering bra, alltså att du, under kontrollerade former(!), utsätter dig för det jobbiga, och tillåter dig själv känna ångesten, ända tills den sjunker(det är viktigt att inte avbryta och gå när ångesten är som värst). Det kommer lösa sig.

#2 - - Anonym:

Varför är han inte på dagis när du har han? Och varför badar Du han så ofta i badkaret? Kan väl inte va så bra för honom?!

Svar: Med tanke på att jag inte har skola eller jobbar under sommarlovet vill dagis ha honom hemma så mycket som möjligt. Vilket jag också tycker, jag har inget och göra om dagarna så då spelar det ingen roll om han är hemma. Jag har inget emot det direkt!
Han duschar av sig om kvällarna för han är rätt så bra på att kladda ner sig. Det är ofta dreggel och matrester under hans haka, hans armar och händer är klibbiga. Sen när man har varit ute bland en massa bakterier så blir det äckligt, och han älskar att bada så why not? :)
Johanna

#3 - - Linda:

anonym- det måste va jättefarligt att bada för ofta HAHAHA underbart skulle jag säga att han får bli ren och antagligen ÄLSKAR han att bada, och varför ska man inte få göra det då??! (Blir han torr så smörjer säkert Johanna honom) !

Svar: Ja han älskar att bada, han blir insmord efter varje bad. Ibland brukar han få bada med några droppar baby olja också så torr blir han definitvit inte :)
Johanna

#4 - - Ellie:

Anonym: att bada ett barn varje dag är inte ovanligt. Vet du hur mkt barn i den åldern kladdar och skitar ner sig? Hör till! Kallas glada och lekfulla barn :)

Svar: haha kladdar ner sig är helt rätt ord om man känner till Charlie! han älskar att kladda om han får äta själv, han slänger runt sina armar som en galning, är han inte nöjd på skvätter han ut mat på sig själv. Han brukar även spotta ut maten vilket gör att mycket av hans mat hamnar i hans knä och ibland så äter han på sin hak klapp som sen åker runt under hakan som gör att han blir full med mat! Inte lätt ibland :D
Johanna

#5 - - Ellie:

Haha! Nej Inte är det lätt, min son är exakt lika gammal som Charlie och väääldigt bra på att kladda ner sig han också 😂

Till top